400-meterstallen

Igår var det säsongspremiär utomhus för mig! Alltid lika spännande, och jag ska erkänna att jag är långt i från min olympiska form! Ni kanske är förvånade över att jag står och går upp idag, men då ska jag chocka er ytterligare och säga att jag knappt har någon träningsvärk, och den slöhet som uppvisats idag mest berott på att matchen var klar 22:45 igår kväll! Jag får tacka Mjövallen för "motståndet", igen i deras lag verkade vara bättre tränad en mig, vilket underlättade eftersom jag låg på träningsbotten i vårat lag!..

Vi vann iaf med 4-0 (Jenny utgick med skadat knä efter 15 minuter som tvåmålsskytt), men det kunde ha slutat betyldigt tidigare iaf för mig och Malin. Vi åkte nämligen ner tidigare med mamma och pappa för att se herrarnas match innan, och efter 400 meter skulle pappa visa vilken tall det var som markerade 400 m från våran uppfart, tillika den tall som han burkar springa sina intervaller till. Det var bara det att han liksom vek över hela sig mot pasagerarsidan och drog med sig ratten. Han hävdar idag att han visst hade något så när koll, men att mamma skrek till och det var därför som det blev lite ryckigt...Synd att man inte kan mäta sanningshalt med hans nya pulsklocka!

Idag var det utlovad 9 plusgrader och sol, så jag och Malin gick ut och satte oss för att vänta. 9 grader kanske vi kom upp i med någon sol har vi då itne sett på hela dan! Vilken besvikelse!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0