Våffelsvettningar och syltångest
Familjen är på besök i Umeå i kväll. För imorgon smäller det. Det här är min sista kväll som sjukgymnaststudent, från och med imorgon är det färdig sjukgymnast. Jag har nog inte rikigt fattat det än, det märks ffa på att jag inte har gråtit en enda gång än!
Idag har jag för första (och förmodligen sista) gången varit hemma hos två av mina klasskompisar. Först åt jag second dinner hos Lina, det var någon gryta av något slag vet inte riktigt vad. Men det blev mest en smakbit eftersom jag ahde ätit korvstroganoff innan. Sen drog vi vidare till Fredirk "snällast i världen" Lillbäck. och där hade de haft våffelkalas, och fast än de var färdiga så var det första han gjorde när vi kom att ställa sig och grädda mer våfflor till oss! Till dessa dukade han fra hjortronsylt, jordgubbsmos, svärtvinbärsmos, grädde, glass och honug. Eftersom jag redan var rätt mätt så fick jag våffelsvettningar redan när Fredrik la i smeten i hjärnet. Och Ida drabbades av syltångest när det fanns så mycket att välja på, vem gjorde inte det!
Fredrik delade också med sig av en historia om hur han hade suttit barnvakt och fåt ungen att gråta för att han inte fick äta sin vanliga kvällsmat, oturligt missförstånd, men lite rolig historia. Dagens tips därifrån, gå med på barnens önskan när du är barnvakt!
Mycket trevlig kväll, och det var det ju förstås igår också då T5 hade ordnat sittning och spex till oss!
"Don't tell me that it's over, I'm on my kneese I'm beggin please, I'm begging you to stop
on't tell me that it's over only just begun"
